Teknikföretagens årsberättelse 2009

2010-04-23

Det har ändå funnits ljuspunkter. Viktigast är förstås de många lokala krisöverenskommelser som träffats. De har inte bara räddat arbetstillfällen utan även möjliggjort för företagen att öka sin flexibilitet. När efterfrågan och produktionen ökar igen, kan företag som tecknat dessa avtal växla upp kapaciteten från dag ett.

Att nyrekrytera personal tar längre tid, är förknippat med extra kostnader och försvagar därmed konkurrensförmågan. De lokala överenskommelserna visar också hur decentraliserade avtalsprocesser fungerar. De lokala parterna har klarat av att lösa frågor på ett smidigt och lokalt anpassat sätt. Kanske uppåt 15 000 arbetstillfällen har gått att rädda genom dessa krisavtal. Den ekonomiska situationen och industriella verkligheten har dominerat Teknikföretagens agenda. Mycket kraft och tid har ägnats åt att minimera de negativa effekterna av neddragningarna och vi kan konstatera att innovationsförmågan varit god. Detsamma verkar vara fallet bland medlemsföretagen där tillvägagångssätten varit mycket skiftande.

En annan viktig del av Teknikföretagens arbete har gällt den avtalsrörelse som på allvar drog igång under årets sista veckor och som ska resultera i ett nytt avtal för inte bara vår bransch utan stora delar av svensk arbetsmarknad. Vi kan konstatera att förberedelser och samverkan inom Svenskt Näringsliv var bättre än förra gången. På gott och ont får vi dock leva med det gamla huvudavtalet. Förhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och LO och PTK, avslutades som bekant på våren 2009 utan resultat. Mycket tydde på att avtalsrörelsen 2010 skulle bli ett verkligt prov för Industriavtalet och för dess roll som normbildare för resten av arbetsmarknaden. Skulle övriga parter acceptera att den internationellt konkurrensutsatta industrin måste sätta märket för vad samhällsekonomin klarar av? Tyvärr fick vi erfara att industrifacken baserade sina krav på en beräkningsmodell som innebär att betydande sektorer med enbart inhemsk konkurrens favoriseras.

Förutom krishantering, partsfrågor och arbetet med att ge service till medlemsföretagen har vi fortsatt fokusera på fyra områden. Den kontinuerliga bevakningen och analysen av den ekonomiska utvecklingen är en grundpelare i vårt arbete. Våra nära relationer med medlemsföretagen, det noggranna arbetet och den långa erfarenheten, gör att våra rapporter och analyser väger tungt och får stort genomslag.

Vårt andra fokus är kompetensförsörjningen. Det har inneburit framgångsrika lobbyinsatser inför propositionen om den nya gymnasieskolan, som kom under året. Satsningarna för att öka intresset för naturvetenskapliga och tekniska utbildningar har fortsatt. Fler Teknikcollege har startats, ungdomskommunikationen har utvecklats för att via tv framöver kunna nå nya framgångar. Det tredje området är klimat- och energipolitiken. Vi har fortsatt analysarbetet och dialogen med medlemsföretagen för att tydliggöra att teknik är en viktig del av lösningen.

Arbetet med produktkrav och miljöarbete styrs i allt högre grad från EU och via internationella standards. Här arbetar vi för att få förenklade regler, harmoniserat genomförande och en rationell tillsyn. Slutligen har vi fortsatt med att göra branschen och Teknikföretagen mer känt bland opinionsbildare och beslutsfattare.

Förutom närvaro under Almedalsveckan var Teknikföretagen på plats under bok- och biblioteksmässan i Göteborg med ”Framtiden är inte som förr – en antologi om Sverige som industrination”.

I slutet av året kom signaler, som visade att fallet i efterfrågan generellt sett stannat upp och på en del håll även vänt uppåt. Med tanke på den betydelse industrin i allmänhet och teknikföretag i synnerhet har för Sveriges ekonomi, är det utomordentligt viktigt att vägen framåt inte hindras i onödan. Det gäller allt från hur vi själva tillsammans med våra fackliga parter hanterar det som vi ansvarar för men också vilka politiska beslut som fattas. Här vill jag rikta en uppmaning till alla. Goda förutsättningar och framtidstro i all ära, men det är verkligheten som avgör hur det går. Och då är det handling som gäller.

Detta är min sista årsberättelse som vd för Teknikföretagen. I åtta år har jag haft förmånen att leda den organisation som företräder Sveriges viktigaste företag. Det har varit tufft många gånger men det stöd som vi på Teknikföretagen haft av alla medlemsföretag och den professionalism som präglar mina medarbetare i organisationen, har gjort arbetet stimulerande och som jag tycker framgångsrikt. Teknikföretagen är i dag en mer proaktiv organisation än 2002, vi är kända och respekterade hos fler än hos våra fackliga motparter och vi är en aktör som varken politiker eller myndigheter rundar innan de fattar beslut i frågor som har betydelse för vår bransch. Och vi har fler medlemsföretag i dag än för åtta år sedan.

Med detta vill jag tacka för mig och önskar medlemsföretagen, organisationen och min efterträdare lycka till i framtiden.

Anders Narvinger

Kontaktperson: Jonas Cohen