En konkurrenskraftig industripolitik för Sverige    Skattereformer och moderniserad arbetsrätt ger global konkurrenskraft

Anpassa arbetsrätten till dagens arbetsmarknad

Enligt en undersökning om anställningsskyddslagen bland Teknikföretagens medlemmar har företagen svårt att bedöma när en uppsägning är korrekt och att överblicka konsekvenserna av en felaktig uppsägning. Det finns en uppfattning att Arbetsdomstolen mycket sällan accepterar en uppsägning på grund av att den anställde inte kunnat prestera ett rimligt arbetsresultat. Företagen är självfallet oroliga för att anställa personal som inte klarar arbetet tillräckligt bra eftersom de inte kan överblicka konsekvenserna av en felrekrytering.

78 procent av företagen svarar att de, i stor eller viss utsträckning, skulle behålla en anställd som är felrekryterad och helt enkelt leva med problemet. Det är huvudförklaringen till att 70 procent av företagen anser att anställningsskyddslagen generellt minskar viljan att anställa. En annan mycket negativ effekt av företagens osäkerhet är att de ställer högre krav vid en rekrytering än vad anställningen kräver. Skälet för att ställa högre krav än nödvändigt är att det är ett sätt att undvika felanställningar. Det tillsammans med principen ”sist in, först ut” förstärker problemen att etablera sig på arbetsmarknaden för unga och andra grupper som inte redan har stor yrkeserfarenhet. En annan aspekt är att det finns risk att anställda blir missnöjda eftersom de inte anser att de får full användning av sin kompetens i ett ”för enkelt arbete”. Turordningsreglerna och risken att ”hamna sist i kön” gör att arbetstagare är ovilliga att byta arbete och därför är rörligheten på den svenska arbetsmarknaden alldeles för låg.

Se över medbestämmandelagen

Anställningsskyddslagen är utformad för att lösa problemen på 1960-talets arbetsmarknad. Idag finns helt andra problem och det finns all anledning att utreda och överväga en annan utformning av anställningsskyddet. Det är viktigt att få till stånd en välbalanserad diskussion och bryta det tabu som under mycket lång tid har gällt den arbetsrättsliga lagstiftningen från 1970-talet.

En annan arbetsrättslig reglering som bör ses över är medbestämmandelagen, som också är en produkt av 1970-talets samhällssyn. Av förarbetena till lagen framgår att syftet med lagen är att ledningen av företagen skulle övergå från företagsledningen till fackföreningarna. En avsevärd del av regleringen är otidsenlig och har sällan använts av fackföreningarna eftersom de inser att reglerna saknar legitimitet. Det gäller till exempel reglerna om tolkningsföreträden i medbestämmande- och arbetsskyldighetsfrågor och om så kallad kvardröjandestridsrätt.

Även reglerna om betalningstvister dras med en liknande obalans. Det kan också ifrågasättas om förhandlingsreglerna om entreprenader är välbalanserade och till viss del om de är förenliga med EU-direktivet om bemanningsföretag. Reglerna om stridsrätt på svensk arbetsmarknad har inte i grunden setts över sedan 1930-talet. Idag finns det en rätt till stridsåtgärder i Sverige som vid en internationell jämförelse är mycket vidsträckt. Detta har bland annat lett till en situation där stridsåtgärder används för att genomdriva löneökningar i sektorer som inte är utsatta för internationell konkurrens över det så kallade märket. Detta kan även undergräva fredsplikten i redan ingångna kollektivavtal. Sammantaget, skapar detta en obalans som inte gynnar svensk konkurrenskraft.

En viktig fråga är också om medbestämmandelagens utgångspunkt att kanalisera i princip allt arbetstagarinflytande till de kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationerna är hållbar idag. Fackföreningarnas representativitet är en ödesfråga för den svenska kollektiva arbetsrätten. Sedan medbestämmandelagen trädde i kraft har andelen personer som är fackligt organiserade i Sverige minskat väsentligt. Det gäller i första hand arbetstagare men även arbetsgivare. En ökande del av arbetskraften är inte medlemmar i de kollektivavtalsbärande fackföreningarna och många företag är inte medlemmar i någon arbetsgivarorganisation. Om den här utvecklingen fortsätter är det inte rimligt att arbetstagarnas inflytande på arbetsplatsen ska hanteras av fackföreningar som inte företräder mer än en minoritet av arbetstagarna. Det kommer på sikt också att göra att kollektivavtalens legitimitet riskerar att bli ifrågasatta.

TEKNIKFÖRETAGEN FÖRESLÅR

  • en diskussion och översyn av anställningsskyddets utformning så att reglerna är anpassade till dagens arbetsmarknad och tar hänsyn till de intressen som finns hos företag, anställda och de som söker anställning
  • en översyn av medbestämmandelagen så att reglerna ger ett bra arbetstagarinflytande men samtidigt speglar dagens samhällsvärderingar.